Strinninning

Fick äntligen hämta ut paketet med en nyproducerad String-hylla igår. Döm om min förvåning när jag börjar läsa i den fina broscyhren/monteringsbeskrivningen och hyllans skapare sägs heta Nils Strinninning.

Men vänta nu? Strinning hette han väl? Läser vidare och på baksidan står hans namn sedan rätt: String-hyllans skapare heter Nils Strinning.

Sådana här misstag upphör aldrig att förvåna. Hur kan företaget vara så slarvigt, med en sådan viktigt sak? Makalöst.

Finns stavfel.

Jag har någon sorts sjukdom. Varje gång jag flyger över ett stavfel i tidningen, särskilt min morgontidning, fnissar jag förtjust.

– Hi hi, så dåligt. Nu har de slarvat igen, skrockar jag förtjust.
Och min sambo tittar bara på mig och undrar vad det är för journalisttönt som han bor med.

I lördags var det dags igen. I SvD:s kulturdels språkspalten började tredje stycket med meningen:
Det finna andra ordpar som kan vålla problem, både för läsare och skribent.

Aha! Se vad som händer när man ersätter korrekturläsare med datorernas rättstavningsprogram. Mycket kan de göra, datorerna, men de kan inte se skillnad på när det ska stå finna och när det ska vara finns.

Fotografjävlar

Det som i folkmun kallas paparazzis existerar inte när man läser korrektur.
De borde i alla fall inte få finnas för de ställer till med så mycket problem. Enligt Språkrådet, och deras utmärkta frågelåda, heter det en paparazzo, flera paparazzoer! Fantastiskt.
Även om jag själv föredrar det något längre, men snyggare, paparazzo-fotografer.
Men som sagt. Det bästa för alla, korrekturläsare och förföljda kändisar, vore om paparazzoerna helt enkelt skaffade sig ett hederligt jobb.

Så kunde vi kalla dem för fotografer.
Kort och gott.